Artemissil Gundog

Jag önskar jag hade haft med mig kameran ut idag, men med en valp på magen är det inte lätt att konka på kameran också. Tog några med mobilen, men den är inte lika snabb så det var inte många bilder som gick att använda..

 

Men här är mitt labbe gäng

Igår var jag ute med alla jycksen och hade några dummysar med. Pejla fortsätter att dubbelmarkera dåligt.. Hon känns lite flummig och hon bara springer runt.

Minnesmarkeringar fixar hon ju jätte fint, och använder jag dirigerings kommandot på sista markeringen så går det ju bättre.. Varför? JO för att då är hon trygg med att jag "finns med henne". Eller så är det helt enkelt något som jag gör fel? Jag kanske riktar in henne för dåligt? 

 

Men när hon flamsar omkring där ute, så tar jag in henne och så får Magda ta den ist. Så gör jag om till Pejla. Men självklart tar jag inte in Pejla direkt, hon får givetvis en ärlig chans. Jag har lärt mig mycket efter att jag "överdirigerade henne" jag ska ge tusan i att lägga mig i markeringarna! 

 

Hur kan man åtgärda det här då? Jo, jag ska backa. Enkel till höger, enkel till vänster och sedan dubbel på samma ställen.. och kanske börja gå kurser igen *s*

 

Kan också vara så att detta fixar sig själv. Löptikar är lite speciella faktiskt. Sen är det tur att jag har Magda till hjälp också. Även Pejla måste "kamma till sig" ibland. 

 

 

Magda mitt lilla as fortsätter att prestera (det som krävs av henne) fick en tanke att kanske sätta igång henne igen och kanske låta Kenny gå B/C prov med henne. Men nä, fan.. Man vet aldrig om hon är tyst eller inte, och det är SÅ drygt när hon är super duktig och så förstör hon passiviteten..

 

 

Han är speciell våran lilla Braithman.. Favoritleksakerna är katten saker, klöspelaren bär han med sig överallt.. igår låg han med klöspelaren i biabädden och rev på den? 

 

Och ja, idag så har han trasslat in sig i den?

 

 

 

 

Och som videon visar så är alla råttor av alla dess slag hysteriskt roliga. Han släpper köttben om han får syn på en råtta ist? 

 

 

 

 

 

En trevligt träning i Vega med Annika, Lena och Ellis. Roliga och kluriga övningar. Pejla markerade enkelmarkeringarna plätt lätt. Men dom dubbla ville sig inte riktigt. Det kändes som att hon inte kunde koncentrera sig på bägge två. Hon var lite flummig..

 

Markeringar med skott, dirigeringar med mycket störningar. Vi gjorde övningar man måste vara minst 4st för att göra. Vi fick till det riktigt bra, hundarna ligger på samma nivå allihopa. Pejlas löp störde ingen, utom när hon gick lite för nära Pirat *s*

Hon känns inte påverkad alls av löpet, och det är skönt så jag tror inte jag kan skylla dom dåliga markeringarna på det ;) 

 

Lite bilder...

 

Ellis visar vägen

Idag var det så kall att Braith fick ha tröja! 

 

 

 

 

Meadowlark Braith

Ett hett tips är att inte gå ut och träna när det 1, snöar och man 2, är på dåligt humör.. Men idag var "enda chansen" på ett tag.

 

Dom markerade fint, Magda var riktigt lydig och lyhört (hoppla). Pejla var riktigt het och dessutom olydig. Jag hade lagt 4apporter som en solfjäder, kanske 5-6meter mellan varje och så backade jag 40meter? Första gick mycket snyggt, Magda hämta nr2, också snyggt.. Nr 3, Pejla är på väg rätt men ångrar sig, jag stoppar henne och hon stannar direkt, vääänster hon tittar åt vänster men drar rakt fram ändå, STOPP hon stannar, vääänster, hon tittar åter mot vänster men drar rakt fram, STOPP hon stannar inte, STOOOOOPPP, hon greppar dummyn och är på väg in.. Hörru du du, den gubben gick inte, jag rusar ut mot henne, hon spottar ut dummyn. Jag tar den lugnt, lägger ut den igen, tar in henne fot och gå tillbaka. Gör om gör rätt.. Det blev rätt..

 

Men känner att jag inte kan avsluta så här. Så jag droppar en dummy som hon inte såg, jag går som en båge (sträcken på pappret) och lägger ut en synlig dummy, går över bäcken, och går till höger så apporterna hamnar liksom i höjd med varann. Jag skickar Magda på nr 2, den synliga apporten. Och sedan Pejla på nr1, den droppade. Klockrent! "Yah" "stopp" vänster" "Stopp" "ut" och fullträff!

 

 

 

 

 

Det går jätte bra, han är en super go, trevlig och kavat liten kille. Han är cool inne och följer inte med oss runt om han inte känner för det, han kan ligga kvar,och gör vi något ointressant så går han också och lägger sig trots att kanske Pejla och Magda står och tittar på oss.

Han är självständig och egen samtidigt som att han vill vara till lags, han är uppmärksam på signaler från både oss och dom andra djuren. Pejla börjar släppa på muren och kan nu ha lite dragkamp med honom,men helt efter hennes regler. Magda är mer go och låter honom sova hos henne och dom kan leka, även katten och Braith leker och kelar.

 

Eftersom han varit dålig i magen har det varit svårt att "träna" på faktiskt allt ifrån inkallningen till "nej" men jag har fuskat lite eftersom han är väldigt människor-kär. Han vill gärna gå fram till alla han ser ute men visslar jag kommer han. "Nej" betyder tydligen godis och han blir jätte glad när jag säger det också hehe. Jag tappade lite foderkulor på marken och passade då på att blåsa närsöksignalen. 

Annars gör jag inte så mycke mer än det han måste kunna, Hans namn, nej & inkallning.

Han är duktig och kissar och bajsar ute, jag kan ränka de få gånger olycker ha hänt inne.. Jag som hört att hanar är sena? hehe jag räknar med ett bakslag, på allt ;)

 

Jag belönar också kontakt, han gör det helt naturligt, han riktigt söker ögonkontakt och det belönar jag!

 

Jag gick ut och tränade igår, ensam med mina tjejer!

 

 

 

Jag började med att göra klockan! Jag gick på en stig och kastade i väg en apport bakom en snövall som Pejla inte såg, jag kallade in henne, satte ner henne och kastade ut en apport till åt andra hållet, som hon såg.

Jag backade sedan i från henne, sedan så skickade jag på den dolda "Vänster" 

Ingen tvekan överhuvud taget! Magda fick sedan hämtade den synligt kastade apporten till höger. 

 

En annan övning! Jag droppar en apport, gick en bit (jag är dålig på att uppskatta meter men säkert minst 30meter) jag kallade in hunden, satte ner henne (i linje med den droppade apporten) och backade i från henne en ganska bra bit. Jag kastar då en apport snett emot hunden, som hunden inte fick ta och sedan skickar jag på "Ut" till den droppade apporten bakåt 

Igår hände något otäckt. När jag var ute med alla hundarna i gropen så ser jag att Magda ser en hund längre bort, då vänder jag för jag orkar inte hålla koll och platsa alla när Braith är med.
Sen efter några meter får jag en känsla, jag vänder mig om... Och ser en Dobermann kommer i skenande fart rakt mot oss... Herre min gud, mitt hjärta slog.. Jag skyndar mig fram till Braith och lyfter upp honom, kallar in Zäta och platsar honom. 
Dobermannen saktar ner och jag skriker "KALLA IN DIN HUND" jag hör då hur någon rätt långt därifrån ropar.. Men hunden tar istället ett steg till emot oss, jag skriker till igen "ÖHH" Då springer Pejla och tätt efter kommer Magda fram till hunden som är en tik, och blockar den från varsitt håll!
Det har aldrig, aldrig hänt! Magda tycker sånna här situationer är lite smått otäcka och brukar skälla och ställa sig bakom mig, och Pejla brukar inte bry sig alls..
Zäta däremot vet man aldrig, skulle det varit en unghane så kan det vara lite farligt..

Jätte konstig situation, eftersom jag hade Braith i famnen hade jag ju inte kunnat gå emellan vid eventuellt slagsmål..
Tillslut kallar jag in mina tikar och vänder mig om (en chansning) och mina kommer och dobermannen känner nog av stämningen och vänder den med och springer tillbaka, Pejla såg inte trevlig ut och hade nog inte misstyckt om ett slagsmål (det har aldrig hänt heller men hennes kroppsspråk tydde på att hon inte tänkte släppa fram dobermannen..

Mycket olusig situation, mina tjejer har aldrig ens försvarat sig förut när dom själva blivit påhoppade, Magda har alltid gått in bakom mig och några gånger bara stått och tittat när Molly t ex blivit påhoppad.


Jag minns framför allt två händelser, en när Pejla var bebis och det kommer en man med två rottisar, dom drar omkull honom och hans ena tik sliter sig. Molly och Magda bara står snett bakom mig, jag har Pejla i famnen och få lubba sparkar mot rottisen, den var ARG. Och den som hussen kämpde med var ännu argare..

En annan gång kom en schäfer ut från en tomt och bara slänger sig på Molly, Magda står på andra sidan vägen, helt stel och bara tittar..


Jag tror, att Magda nu kände sig trygg med Pejla och hon visste att jag absolut inte kunde försvara alla hundar själv..


Rätt intressant!

 

 

 

Jag har dock alltid varit nöjd med att dom inte tar saken i egna händer, jag är flockledaren och jag är den som ska lösa sånna här situationer. Men igår var jag tacksam över hur alla mina hundar agerade.

 

Hur gör ni? Låter ni era hundar försvara er?

 

 

 

Igår kom vi hem med den goaste lilla hanvalpen! Meadowlark Braith, han kommer att kallas "Braith".  Han är ur trevlig, social, signal-känslig, modig och vääääldigt matglad *s* Låter kanske som en vanlig labrador, men det är han inte, han är speciell såklart ;)

 

Tikarna igorerar honom, Pejla något mer reserverad och talade om för honom att hon minsann inte är en lekställning, Magda kör "ser inte finns inte"

Braith är väldigt signal-känslig utan att vara mesig. Det räcker med att Pejla bara lite dovt morrar så backar han och går undan! Lika så katten (som för övrigt är större än honom!), han jagade henne och rätt var det är så stannade hon bara upp och fräste, då backar han lydigt undan. 

 

Han har sovit hela natten 23-07,  han hade nog sovit längre, men han vaknade när jag gick upp för Pejla började vifta på svansen eller vifta var mildt sagt, donk donk donk hehe