Artemissil Gundog

Folk tittar lite extra när man kommer med fyra labbar, två stora gula hannar och två mindre svarta tjejer hehe

 

 

Godkväll!

 

I torsdags begav sig alltså jag och gubben till Alvesta, Småland. Vi tog in på hotell och hade det gott. På fredagen var det dags för Kkl träning hos Birgitta Staflund.

 

Vi var 7 deltagare och alla var duktiga faktiskt, allt eftersom dagen gick så visade väl fler och fler hundar lite små brister men det var ingen som knallade eller gick helt ur hand, lite pip från något håll men annars väldigt städat. Av oss 7 var vi 3st som skulle fått godkänt om det varit på riktigt!

 

Vi började en bit i från gården inne i skogen, föll inte så mycket fågel på i dom såtarna, men det var bra uppvärmning. Pejlas första apport var en dirigering in i skogen mot dammen. Rakt ut, stopp vinklade vänster, där blir jag stressad och blåser enbart söksignal, vilket jag aldrig gör annars, jag blåser alltid stopp innan, alltid. Så hon gick lite för långt, men jag fick hemåt snabbt och snyggt, blåste stopp och sedan sök på rätt område. Kommentarer bakom ryggen var "snyggt gjort"

 

Sen åkte vi tillbaka till gården och där föll det fågel, Pejla fick en markering under hela dagen, resten var dirigeringar. Birgitta sa att många var inte på kkl avstånd utan mycket längre, men eftersom detta också var en träning så skulle vi testa och skicka hundarna iallafall. Jag var riktigt nöjd med Pejla. Jag behövde aldrig ge en signal mer än en gång och hon lydde direkt då jag blåste på henne.

Hennes sista apport var en vattendirigering, jag skickar ut henne och hon gör "stålmannen hopp" i vattnet och simmar fort ut mot något hon tror är en fågel, men som är en sten ajdå tänker jag och trycker på med en UUUUT, då kliver hon upp på "ön" (som är som en liten liten liten udde?) och tittar på mig, jag trycker på med ett ut igen och hon vänder sig om och "stålmannen" igen, och får syn på fågeln precis vid kanten. BRA avslut.

 

När vi sitter och talar efteråt så frågar Birgitta alla hur vi känner ss och gav hennes syn på saker. Jag sa att jag är väldigt, nöjd, Pejla är inte ens två år än och löser alla uppgifter. Det enda Birgitta säger är "Ja, du ska vara nöjd och hade detta varit riktigt Kkl hade jag godkänt henne med dunder och brak"

 

Men den kritiken kan man inte vara annat än nöjd va? =)

 

 

Vi kom hem sent på fredagen och på idag var det upp rätt tidigt igen för jakt!

 

Första såten ingenting för Pejla, andra såten 2st enkela apporter på en gräsmatta, efter det var det lunch. Bra start på dagen idag med alltså! hehe Sista såten..

 

Där hamnade jag och Pejla på en brygga

 

Hej igen!

 

Idag åker jag och maken till Småland. Imorgon ska jag och Pejla gå kurs för Birgitta Staflund på Kennel Meadowlark. Det är en "inför kkl" kurs. Eftersom jag aldrig har sett en kkl och det är svårt (går inte alls?) att få kika på en kkl innan start så vill jag gärna veta lite vad jag ger mig in på innan jag anmäler.  

Jag tror, tror.. Att hon kan vara redo för kkl redan nu. Men varför chansa? Det vore synd att inte få gk bara för att man är ute för tidigt. 

 

Det ska iallafall bli väldigt spännande att få se, och Birgitta är väldigt duktig så hur det än går imorgon så är jag övertygad om att jag kommer lära mig massor med nya spännande saker!

 

Vi kommer hem igen på fredag kväll. Och sen upp igen på lördag för andjakt. Fullrulle och lite synd att allt faller in så tätt. Men så är det ibland. 

 

 

Det har slagit mig mer och mer det senaste.. Hon är inte ens två år än, och går redan fullt ut på jakterna (så gott det går givetvis!!) som vi är med på. Än så länge har det varit mindre jakter 1-2 såtar, men det betyder inte att det är lättare för det. På ett ställe vi är på är vassarna jäkligt svåra, hårda och som en vägg. Eftersöken är inte så roliga där. Om detta är positivt eller negativt att hon fått gå fullt ut redan kan bara framtiden utvisa.

 

Hade jag vetat att vi skulle få vara med på så mycket och större jakter i år, hade jag velat låna en äldre erfaren hund från någon, för både min och Pejlas del!  Men det är ju lite svårt.  Så snart, förhoppningsvis är Pejla min äldre erfarne hund när det är dags att lära upp nästa hund (ja jag letar efter valp, och har satt upp mig på valplista).

Men jag hade turen att få ha min uppfödare, Lena Bratsberg-Karlsson som mentor under en jakt. Jag fick massa bra tips och idéer.

Jag har fått lära mig själv mycket. Dom första jakterna förra året hade jag ju Lena,A som hjälp och stöd, men hon gick ju och opererade knät mitt upp i allt ;) Så jag har fått lära mig själv... Stått mycket själv med en ung hund..

 

Jag önskar alla nybörjar att dom får en mentor under minst under minst 1jakt, en bra och mycket erfaren mentor.

Eller gå en kurs innan första jakten. Det är så nyttigt och verkligen välbehövligt. Det är så mycket man måste tänka på! Sen vill jag säga till alla. Våga berätta och be om hjälp om du inte får in en skammad. Det är viktigt! Tänk på jaktetiken!

 

Jag har hört att det finns kurser i eftersök. DET ska jag leta på och gå. 

 

 

 

 

 

 

 

Godmorgon!

 

Pejla har ju haft en en liten dipp i träningen ett tag. Hon tycks ha varit skendräktig och ihop med andra faktorer har det påverkat henne i träningen.

Så vi har haft ett uppehåll ett tag och bara jagat och promenerat. Ingen tränings alls!

 

Men nu känner jag att hon är sig själv igen, och det var dags för Onsdags-kurserna hos Ingela ute på Lidingö. Men det regnade och det kändes lite besvärligt att sen åka kommunalt blöta och kalla, sen så kändes det lite halv dumt att gå kurs det första vi gör när vi ska börja träna lite smått igen. Så jag ställde in. 

På eftermiddagen åkte jag hem till Lena istället. Vi tog med alla hundarna ut i regnet..

 

Vi började med att lägga ut ett sök. Pirat började, han skulle hämta in 4apporter och sen skulle Lena sätta ner honom och så skulle hon gå ut och kasta en dubbelmarkering åt Pejla. Helt dolda nedslag, dom såg bara apporten i luften ovanför träden och dom hörde nedslagen. Efter Pejla fått in sina markeringar så skulle Pirat hämta in ytterligare 3st apporter i söket. När han gjorde det skulle Pejla hämta in 2 stycken helt dolda dirigeringar, en i själva sökområdet där hon alltså sett Pirat springa och söka (svårt) och en dirigering så låg precis brevid en grusväg längst med söket. Så det var svåra dirigeringar på olika sätt, den som låg med linje med söket var ju svår för dom har dragningskraften mot söket inte så långt, kanske 25-30meter? Den som låg i själva söket var lite längre och svårare terrängmässigt. På det sista linjetaget så drog hon lite till vänster mot skogen, så jag fick blåsa stopp, ta in henne så jag såg henne och så kunde jag trycka på UT. Mycket bra! Jag har haft svårt att kunna trycka på henne ut när hon har störningar. Av någon konstig annledning så har ut varit svårare än höger/vänster..

 

Sen bytte vi, Pejla fick göra söket och Pirat fick markeringarna och dirigeringen. Pejlas sök, i första skicket så drog hon i väg som en pil! Men kom tillbaka nästan direkt, tom. Jag tror att det brann till i huvudet på henne och hon glömde bort vad hon skulle göra. Efter den lilla incidenten så flöt det bara på. Hon fick ta in 4x4 apporter. 

 

Jag är riktigt nöjd med gårdagen. Jag har saknat min glada pigga hund på träningen. She´s back! 

 

 

Pejla och Pirat dom kompleterar varann väldigt bra. Pirat är en vädligt stark markör, och följer upp vittring väldigt fint. Pejla starka starka sida är dirigeringar och närsök. Det tycker hon är jätte kul.

 

Jag gör mycket "klockan" övningar med henne. Olika avstånd mellan apporterna och henne, mig och henne, olika teränger, över hinder osv osv. Hon kan den övningen rätt bra. Nu är det dags att försvåra lite, nu ska jag gräva ner och gömma apporterna mer. Nu spinger hon ju mest till hon antingen ser eller tills jag blåser stopp, och där hittar hon. Nu ska hon få söka lite. 

 

 

 

Jag förlorade en väldigt nära vän, min hund, Molly. Hon blev dålig runt jul 2011, hon blödde från juvren, fick en juvertumör som efter många om och men tog bort. Blödningen avtog ett tag. Vi trodde att ni skulle allt vara bra, men strax efter operationen så började hon gå konstigt, kiropraktorn besöktes utan egentliga resultat. En arbetskamrat är Zon-terapeut på människor men vill göra ett försök på Molly.

Molly blev bra efter endast 1 behandling! Nu då, nu kunde det väl vara bra? Nej, då blev hon tillfälligt döv.. Men lagom till hörseln kom tillbaka, så började hon löpa.. Nervös var man ju, löpet gick bra.. Skendräktigheten och mjölken kom..också blodet.. Hon verkade inte påverkad alls, precis som vanligt. Vi tog miljoner tester, ultraljud och röntgen, mediciner.. Inget hjälpte. Men fortfarande så verkade hon må hyfsat..

Hon fick någon allergi.. Utslag och klåda över hela kroppen, duschning i klorohexin-shampo 3ggr dagligen..

 

Utslagen försvann.. Lika så hennes livsglädje, hennes ork.. hennes motorik.. Hon häschade och blev lätt anfådd, kroppen började svaja och frambenen fick skakningar, bakbenen fick skakningar, hon ramlade. Men hon reste sig alltig upp. Tills dom sista två dagarna. Hon reste sig inte längre.. Jag bar min vän till veterinären.. Hon somnade 10,5år gammal.

 

 

Jag tror det är svårt, och jag förstår det - Det är svårt för folk att förstå.

Molly betydde väldigt väldigt mycket för mig. Jag är trasig och kommer nog aldrig att bli riktigt hel igen. Jag kommer må bättre, men det kommer ta tid. Jag visar kanske inte så mycket. Det är en del i min sorg. Jag måste bearbeta det här själv..

 

 

 

Texten på foto;

 

They say memories are golden,
Well, maybe that is true.

I never wanted memories,
I only wanted you.

A million times I needed you,
A million times I cried;
If love alone could have saved you,
You never would have died.

In life I loved you dearly,
In death I love you still;
in my heart you hold a place no one could ever fill

If tears could build a stairway
And heartache make a lane;
I'd walk the path to heaven
And bring you back again.