Artemissil Gundog

Nynäshamns Brukshundsklubb hade ordnat en rolig sportlovs aktivitet för barn. Branen skulle få prova på massa olika aktiviteter. Det var många barn som dök upp och en hel del på reservlistan! Jag hoppas verkligen att dom gör om det här arrangemanget!

 

Nea fick gå med Braith, definitivt inte henne förstahandsval men så är det ibland ;) Jag var så stolt när dom skulle utföra akiviteterna, Nea är en duktig handler och jag tror att hon kommer bli nåt i framtiden. 

Dom började med en promenad till skogen, där skulle dom leka "följa John", över stock och sten. Sedan skulle barnen få sina hundar att balansera på nerfällna träd..

Dom lekte kurragömma. Instruktören höll i hundarna och satte på dom långlina och barnen sprang och gömde sig!

Dom gjorde sök! Instruktören hade gömt och grävt ner några strumpor, dolt för hundarna i gräset. Barnen skulle få hundarna att hitta strumporna. Plätt lätt sa Braithman. 

 

Sedan var det lunch :) 

 

Här är dom på väg ut till skogen

När jag cyklade hem från jobbet i söndags så lös solen och det var milt i luften, vårkänsla. Jag packade in hormonstinnt grabb i bilen och så åkte jag till Handen för att möta upp Cattis och Coffey. Jag hade egentligen inga planer på vad jag ville göra. Braith har ju varit helt "lost" ett tag så jag fick se hur han var. Bara att komma ut var underbart. Hon tog mig till vansinnigt bra marker och då börja min hjärna hitta massa övningar! haha

 

Jag fick hålla Braith kort så han inte balla ur, det krävdes inte mycket för att han skulle kunnat gå upp i varv. Så jag struntade helt i fotgåendet och hade koppel på hela dagen. Vi gjorde rutan, riktigt långa avstånd, jag hade tänkt gå närmare än därifrån Cattis skulle skickat Coffey, men Braith fixa det helt fläckfritt och raka fina linjer.

Mycket terrängbyte i varje linjetag - Halvt vattenfylld äng, stenig terräng, snårbuskar, ner fallna tränd, bergigt, you name it! Braith plöjde genom och han höll linjerna så jäkla bra! 3e linjen låg mitt ute på en äng, där hade vi grävt ner bollar, när dom kom fram till pinnen så skulle vi blåsa stopp och sedan närsök. Braith var seg på stoppet så jag skrek till högt, Braith!! Han lyssnade och jobbade riktigt fint. Sista skicket var genom ängen, genom en stor vattenpöl och upp på en liten bergskant, jag blåste stopp och han tvärnita och vände sig om i luften och stanna och tog kontakt, riktigt snyggt! 

 

Cattis hämtade apportkastaren för jag hade hittat jäkligt roliga markeringsställen.  Braith fick en som hamnade bakom ett berg, Braith jobbade länge. Han såg att den hamnade bakom så han jobba där ett tag, kom sedan närmare och sökte framför berget och sedan fick han nåt infall, det syntes tydligt. Och han drog bakom berget igen och så kom han ut med dummyn! Succé, vilken bra lärdom. Lita på din magkänsla gubben. Han fick en markering till direkt på samma ställe och han spika den! 

Jag avslutade sedan med att han skulle få hämta in ett linjetag som låg en bit upp i skogen, dom hade varit där tidigare under dagen. Jag hade riktigt grävt ner minidummys där. Jag skickar dit Braith och blåser stopp och sedan närsök, han lyssnade riktigt bra och jobba länge och noga och hittar dummyn.. Jag ville inte avsluta hans träningspass med ett självständigt arbete, därför fick han ta in linjetaget. 

 

Han var så duktig, lugn och sansad hela träningspasset, satt fint vid min sida när det inte var hans tur. Och jag som inte ens trodde han skulle kunnat se en dummy! Men jag tror mycket berodde på att jag höll honom jäkligt kort.

 

 

 

 

 

Nästa vecka är det lugnt dock, onsdag,torsdag och söndag natt bara. Nea har också sportlov så det blir lugna morgnar.  Onsdag ska hon på hundkurs i Nynäshamn, det är en "prova på dag" för barn.

Tålamod är nåt jag måste ha just nu, djupa andetag... Magda började löpa i söndags, Pejla höglöper, Braith matvägrar och piper i princip hela tiden så fort han får komma ut ifrån hundrummet. 

 

Vad fort det går, i måndags kunde jag ha dom lösa ihop ute (under uppsikt), jag tränade lite med alla hundarna. I tisdags varknade Braith upp med ögonen i kors och lite mer intensivt intresserad, igår var han helt väck och matvägrade. Jag fick i han maten, eftersom jag ger färskfoder så kan jag inte spara maten så den slängs om den inte kommer till använding och det känns onödigt. 

Jag tänkte vi skulle gå ut och ha kul jag och han, så jag tog med bollkastaren och några tennisbollar. Jag kan säga att det gick inte alls, helt fläng och okoncentread han pep och var frustrerad. Jag kände inte igen honom alls. Jag gjorde några försök att få honom lugn men insåg snabbt att det var dömt att misslyckas. Han fick följa med ut när jag riggade områden till Magda och Pejla ist. 

 

Kolla på honom! Han ser helt väck ut.. Tur att han är hyfsat lugn hemma, inne. 

Magda köptes in som familjehund, men hon skulle bli en hund jag skulle träna och greja med. Första året var hon väl mest min. Inte så kontsigt kanske, vi bodde i Kumla och hussen jobbade i Sthlm så han var bara hemma på helgerna. När vi sedan flyttade hit till Sthlm så började ju hussen engagera sig mer i hundarna, eller ja i Magda iallafall.. Magda älskar sin husse, han är bäst i världen. Hon håller stenhårt på det, trots att alla andra hundar i hushållet alltid valt mig... 

 

 

Magda med matten

 

 

 Magda med Nea

 

 

 Och så Magda med sin husse...

 

 

 

Mot vuxen livet... 

Jag var less på att hålla Pejla kopplad. Så fasen i tre dagar har hon fått följa med till ängen och varit lös. Ängen är snöfri och mjuk. Inget haltande *tummen upp*

 

Körde lite linjer och nörsök med di tre klantradårarna. Pejla sökte som en gud, hej och hå. Nogrann och i ett bra tempo, men aningens lite tungstyrd bakåt (alltså inte från min sida, utan om jag blåst stopp och skicka vidare bakåt) hon drog gärna lite åt höger/vänster ibland.

Men skam den som ger sig. En fördel här är att hon faktiskt kan ta det idag,  hon kan ta att jag faktiskt blir lite putt på henne och tar hem och skickar om ett par gånger. I sina unga år så gick hon ner sig och tyckte väl att jag fan kunde gå ut själv då om jag visste vart fan den var. Idag är hon lika taggad, om inte mer "okej igen, skicka igen då den här gången blir det fan rätt"

B.la gjorde jag övningen som jag gjorde till Jenny och Oban här om dagen. Fast mycket kortare avstånd (ville inte att hon skulle springa sönder tån) och ingen apportkastare då.

 

Synligt närsök, doldt målområde bakom (ca10m bara). Skickar och låter henne plocka in närsöket, skickar dit igen och låter henne jobba lite, blåste stopp, kastar en bollmarkering snett till vänster om henne, skickar på UT mot det dolda målområdet - Succé     

 

En annan övning, sätter ner Pejla och tar med Braith och Magda och kastar ut (dolt för dagen för pejla) ett gäng bollar i en liten gles bjökdunge. På väg tillbaka till Pejla så kastar jag ut en boll  synligt för Pejla i en buske kanske 10meter framför björkdungen. (det är en upphöjning av marken mellan mig och målområdena så det är skit svårt att veta när man ska blåsa stopp egentligen)

 

Här kommer vi till det jag och Jenny talat om lite grann..

 

Vi tränar mycket med störningar så våra hundar är egentligen helt oberörda av det, så Pejla anade ju att detta var för enkelt att skickas på en boll som var syndlig för henne, så hon lägger ju 6e växeln och drar förbi busken i allvärldens fart, jag blåser stopp för sent, när hon redan är mitt emellan områdena. Tar henne hemåt lite och ska skicka henne till höger mot busken. Jävlar var snabb hon var, hon sprang förbi busken i 300knop, STOPP igen. Förhelvete nu blet det joystick som jag hatar.. Tar hem henne och skickar om (viskar lite tyst, busken!)  "yah" Pejla drar ut igen, jag blåser stopp och vinklar ner henne mot busken, hon plockar in bollen. 

Skickar sedan till björkdungen, tipp topp. Hon trodde verkligen att det var nåt lurt med att få ta en synligt utlagd boll...

 

Skickar sedan Braith mot björkdungen.. Ups, han stannar vid busken och börjar söka (han såg ju när jag la ut den till Pejla där). Jag blåser stopp, och skickar UT, han börjar söka igen, STOPP han stannar, UT, och ja jävlar han släppte busken och drog till björkdungen  - fantastiskt! En riktigt bra lärdom

 

Skickar Magda, som också stannar vid busken, jag gör några tappra försök att få stopp på henne men nä var ju bara att vänta ut henne tills hon inser att det var tomt, sedan sprang hon till björkdungen och hämtar den sista bollen.. Haha

 

 

Jag gjorde en stor fet miss med Braith på ett annat närsök, jag hade droppat ut en boll i det högra gräset på ängen (dolt för honom) och går sedan i väg för att göra nåt annat ett tag. Kommer tillbaka och ska sätta honom  i området, jag stannar upp och kollar lite "var det här? jo men det måste det ju va" sätter ner Braith och backar.

Blåser närsök och han går ner med näsan och söker, hej och hå, men han hittar den inte, han söker och söker. Och sedan drog han iväg snabbt så jag han inte med, och kommer fram med bollen på ett helt annat ställe än där jag blåst närsök.. Haha suck.. Helt fel, närsök = sök däääääär du är.. Jaja jag gjorde om, lät han kolla på medans jag la ut (grävde ner) och skicka om, till rätt ställe den här gången ;)

 

 

Såg några strålar sol förut, jag skynda på mig kläderna och haffa med kameran. Nu skulle här fottas i sol! Men tji fick jag, jag var inte tillräckligt snabb.. Men vafan när jag ändå tagit med mig den ut så fick det bli några bilder ändå. Inte dom bästa tyvärr men jaja

 

 

The Muppets

Igår, Lördag kom Jenny och Oban hit. Vi tränade lite och snackade mycket ;) Braith var väl sådär okej. Jag tror han fick några "aha upplevelser". Just nu ligger mycket fokus på hans markeringar, han blir väldigt lätt störd i skogsterräng, han låser sig lätt och det tar en tid innan han inser att apporten faktiskt inte hamnade där. Han har jäkligt bra näsa så om han bara lärde sig lita mer på den och lite mindre på vad ögonen ser så kommer det där bli fint det.

 

Jenny och Oban fick en del klurigheter, tyckte jag. Men Oban fixade ju det plätt lätt. Han är en utmaning att utmana... :)

 

 

Idag åkte jag och Braith ut i ösregnet till Tyresö för att träna med Cattis och Annika, Annika hade med sig sin dotter Elin som var till stor hjälp som kastare!

 

Blev mest markeringar i dag, vilket passar oss utmäkt. Han var duktig idag den lille mannen! 

 

 Ni ser den ljusa ängen i bakrunden? Där borta fick han en markering. En riktigt svår en som jag tycket han löste fint efter lite "ringande"

Möte på jobbet idag, vi ska minsann lära oss hur man masserar upp slem på bästa sätt.. Ja du läste rätt.. 

Sedan är det ridskola i eftermiddag som vanligt och i natt är det jobb igen.

 

Ska klämma in någon hundpromenad här och där också. Pejla löper äntligen och jag hoppas Magda också sätter fart snart, det skulle förenkla för den lilla mannen!

 

HD B och ED ua 

För att tömma den lilla prickiga hunden på energi så gick vi först en 8km skogsrunda imorse, eller jag gick.. Rakel,Magda ocg Braith sprang väl minst det dubbla.. Sedan fick Rakel följa med ut på en koppelpromenad med Pejla ca 2,5km..

 

Vädret var riktigt riktigt trist idag..

 

 

Hoppas verkligen inte det är tysta löp? Braith har ju sniffat på Magda en längre tid fast inte mer än lite sniff sniff, nu är det sniff på Pejla också. Zäta luktade en del på Pejla igår och även Rakel som kom igår sniffar på Pejla så fort hon går förbi - Modigt säger jag till det dock! hehe. Bägge är lite svulna över vulvan så jag duttar med papper efter varje rastning.. 

 

Jag hoppas innerlikt att det inte är tyst löp. Molly hade ju det och det gick väl ann när man bara hade tikar hemma. Men med en hane i flocken känns det sådär.. Molly var 3-4år när hon hade sitt första tysta löp och sedan hade hon det resten av livet, hon var 10,5år när jag tog bort henne. 

 

 

Och ja, Rakel är här! Hon togs emot med "öppna armar"... eller läs, lysande ögon och kritvita sylvassa tänder

Nä det blev inte som jag hade tänkt.. Störningsdummysen skulle längre bort och inte hamna helt brevid mig. Men då kan ni istället titta på Braith blick. Han tittar på handen när jag tar ut den, om ni kollar så ser ni att jag väntar och skickar i precis sekunden som han ändrar sin blick.  Det är viktigt att lära sig läsa hund

 

 

Ett mycket trevlig träningspass ute i Ågesta igår med en hel drös av tjejer! Vi var så många att vi fick dela upp oss så väntan inte skulle blir för lång. Eftersom Jenny som vanligt skrev en bra förklaring så länkar jag till hennes blogg

 

Braith är inne i ungjäkelsåldern och är rätt kaxig och verkar just nu inte kunna läsa hundspråk alls. Allmänt dryg och uppkäftig mot hundar han inte känner respekt för. T.ex snälla goa (kastrerade) flatte Ozzy. Braith dryga upp sig mot honom och Ozzy morrade lite och Braith gick undan hela tiden. Men fortfarande en attityd som gör att jag sa "han förtjänar fan att få ett bett, han träffar bara hundar som gillar honom vilket gör att han fortsätter beté sig" 

Ozzy hörde väl detta och ville hjälpa, så när Zingo och Braith lekte så passade Ozzy på att ta en smakbit av Braiths öra.. Tyvärr så märkte inte Braith nåt! Suck..   Tvätta och försökta hålla örat från att bilda fickor, men det ska nog läka fint! 

 

Biggan hade rätt... Det är stor skillnad på hane och tik. Och eftersom andra hundar verkar älska det lilla aset får nog jag börja gå in mer. Det kan sluta illa om inte den lilla mannen taggar ner..  Och faktiskt, ärligt.. Jag vet bättre än såhär.. Skräpning matte. Jag tror också, eftersom han är så hårt hållen här hemma av Pejla och Magda, så tar han nog tillfällena i akt när "dräkten" kommer på. 

 

 

På väg hem!

Braith är som spindelmannen... Utan sin dräkt (träning!) är han som fjanten Peter Parker ;)