Artemissil Gundog

Colin började löpa för en vecka sedan och syster Bea började veckan dessförinnan.. Colin verkar inte märka nåt, men jag tycker inte man bör träna så mycket under den här tiden. Det är mycket hormoner ändå i kroppen den här tiden. Ingen brådska.

Men jag tränar saker vi kan, idag gjorde vi rutan i skogen, och det gick nästan för enkelt, så nu ska jag börja droppa apporterna istället för att som nu, visa att jag lägger ut dom. 

Vi har tragglat avlämningar till förbannelse och nu känner jag äntligen att det börjar blir bättre. Stadgan börjar sätta sig.... Hon kan sitta bakom när jag skickar Pejla, men har svårt att sitta still när mamma Bean är för nära... Hon sitter fint still när jag själv kastar och skjuter till henne, hon har däremot svårt att sitta kvar när jag sätter fram handen och skicka på en linje. Det jobbar vi på nu, jag belönar och fokus åt rätt håll och väntar längre och längre, ajar när hon sticker och gör om, jag gör ingen big deal av det.

Övertygad om att jag skulle kunna få till det med att säga åt henne på skarpen, men jag vill inte gör det av flera anledingar. 

Positionen i fotgåendet är kanon, med koppel så är hon klistrad vid min sida, fortfarande inte lika fin kontakt som jag haft med dom andra, men hon har faktiskt bättre position. Lös utan koppel fungerar det helt accepterat, men i terräng behöver vi mer vana. 

 

 

Jag är så glad att jag har så bra kontakt med alla valpköparna, jag får se mina fina groddar växa upp och utvecklas till fina träningskompisar och dom börjar också visa vilka dom kommer bli i framtiden, jag är väldigt nöjd, så nöjd som jag tror man kan bli faktiskt.. Helt opartisk såklart ;)

 

Här har vi Anita Weinuis A. Sergeant "Tristan"

 

Sist och faktiskt minst, min lilla A. Colonel "Colin"

En riktigt härlig helg som har varit fylld av hundaktivitet. I fredags åkte jag och Colin ut till Helena Lindström för en privatlektion, mycket nyttigt fick jag med mig därifrån och jag kände mig riktigt nöjd. Jag fick upp ögonen för små små hjälpmedel som kan hjälpa mig att hjälpa Colin i framtiden.

Mycket pet i detaljer för min del. Jag har lite problem med hennes avlämningar. Hon lämnar i handen och kommer in i full fart. Men hon tappade apporten så mycket förut så jag började kommendera henne fot, det funkade i början. Men nu gör hon i stället en loov förbi mig i full fart för att sedan komma upp vid min sida. Jag vill inte ha det så, men jag vill heller inte aja henne, för hon gör egentligen inte fel. Helena gav bra tips och jag har jobbat flera pass om dagen med dessa och nu jäklar ser jag förbättring!  Jag fick annars mycket beröm för min fina Colin! 

 

 

Lördag var det först stallfix eftersom Nea har varit hos Farbror med familj hela helgen. Dom var på Markus och Martinus konsert och haft massa kul för sig.

Jenny och jag åkte sedan ut till Axmora. Vi han inte ens packa ur bilen innan vi begav oss ut med dom stora hundarna och fick till ett riktigt bra pass. Hundarna var fullkomligt helt slut efter passet! Cattis dök upp på kvällen med Coffey och Blake.

Vi åt en gudoligt god middag och drack lite vin och tjattrade. Alla 8 hundarna kommer så bra överens, mina fyra tikar och deras fyra hanar, 

Söndag, först ut med småbarnen i omgångar. Här räknas även Blake (3år) in i småbarnsskalan ;) Jag är mest nöjd med hans träning faktiskt och det hoppas jag Cattis är med. Efter barnen tid så kom dom vuxna ut för ett pass där vi bl.a nyttjade gårdagens områden som störningar. Mycket skott och överaskningar gör att hundarna verkligen var tvungna att lyssna och gå exakt som vi peka. 

 

Vid lunch åkt vi hemåt igen för att komma till stallet och fixa hos Noorton. Tack snälla Jenny för ovärdelig hjälp! 

 

Scrollade lite bland inlägget, och vad roligt det är att läsa om Colin.. Jag minns när jag började med fotgåendet och hur tråkigt hon tyckte det var tills jag hittade leverpastej.. Då gick hon fot för godiset och inte för mig. Men det kommer när det kommer, så jag har inte tränat det så mycket. Utan jag har bara försökt att gynna det lilla naturliga hon bjudit på.

Idag, behövs inget godis, det enda som behövs är känslan av att "det vankas träning" som ett klister går hon vid min sida. 

Hon är 9månader så det är klart att fokus flyttar sig ibland och hon kommer av sig.. Men hon är väldigt naturlig och fin. Förhoppningsvis så kommer positionen vid mitt vänstra ben få samma hemma-känsla som att stå mellan mina ben. 

 

Hon utvcklas hela tiden, och jag har inte upplevt denna förändrig hos mina andra hundar. Dom är nu som dom var när dom var små.. I princip.  

 

Min hemsida artemissil.se kommer gå ut om ca 1vecka och jag obbar på att fixa en ny,hemsida24 är super bra och väldigt lättmanövrerad, men dyr...Lite väl dyr, när dom flesta egentligen hänger på fb. Men en kompis ska hjälpa mig att flytta över till en ny hemsida. Hoppas "vi" hinner klart i tid... Ja,jag är inte så inblandad, jag är sjukt oteknisk :P      

 

 

 

I fredags kom Helene och syster Bea, vi hade ett rejält pass med systrarna. Vi började med lydnad och följsamhet, inkallningar.. Sedan gjorde vi "rutan"  och så gick vi igenom stoppsignalsträning. Det är så kul att träningen bär frukt, redan idag fick jag sms om att stoppen på Bea är mycket bättre, kul :) 

Colin visade inte sin bästa sida då hon både knallade och vägrade sedan stanna jag sa åt henne, jag gick efter henne och la tillbaka apporten och satte henne på samma ställe där det hade blivit fel, jag backade sedan tillbaka till min plats och kallade in,  hmmf tur för henne att hon är söt.. Hubbabubba.

 

I lördags efter stallhäng så gick jag och Jenny ut med Nevis, där jobbade vi med fotgående och ingångar och så även idag. Han är riktigt fin kring fötterna nu och vi har ökat kraven ett snäpp. Nevis har eller hade.. ett väldigt stort "ägande" begär men vi börjar se ljus i tunneln och även här ser vi stor skillnad på honom och det går riktigt bra nu! 

Efter honom så tog jag ut Colin och vi började med lite markeringar, det gick inte så bra så vi fick jobba upp oss. Gjorde lite linjer med störningskast och linjer fixar hon riktigt bra, men markeringsarbetet idag var inte riktigt som övriga arbetet.. Men hon har inte fått så många markeringar kastade till sig men viljan är det verkligen inget fel på..

 

Efteråt så kom Annika med Zingo och vi körde dom vuxna hundarna och även om det är kul att träna unghund.. Så är det riktigt skönt med en klar hund... Väldigt ofta så är det semester att köra Pejla som inte behöver lära sig något nytt utan vi fortsätter där vi är. Jag känner henne och jag vet oftast hur hon kommer reagera och på vad.. Bönan är ju fortfarande under utbildning och med henne måste jag vara med, man kan inte stå och sova med henne brevid sig hehe.. 

 

Sedan var det stallet för 2a gången den dagen.. Nea red lektion och jag och Jenny var stallflickor... Pheew.. Var nästan semester att komma till jobbet ;) 

 

 

 

 

 

En kompis, Hanna.. Har lurat mig att börja använda någon träningsapp.. Jag fattar inte så mycket än, inte heller syftet ;) Men jag provar.. Appen heter Lifeory och där ska jag väl skriva mer detaljerat om träningen, det ska vara enklare att söka i eller nåt :)  Där blir det enbart träning‚ kort och koncist. Får se hur länge det funkar, men ladda ner appen och följ oss där

 

På lördag kommer Neas nya häst, och vi byter stall. Nya stallet är närmare än det gamla, så lyxigt!! Ridhus, ridbana och just.... ett stall :P 

Vi hade Sombra på lösdrift i utestall och det har funkat kanon, men det ska bli skönt att "komma in" och Nea slipper rida på vägen när hon ska till ridhuset. Sombra kommer alltså stå kvar i gamla stallet och vi lämnar ut henne på foder till hennes medryttare. Det kommer bli kanon.

 

Men detta innebär mer jobb för mig. det är stalltjänst då och då och en ny häst, en ung häst. Det kommer nog ta ett tag innan jag låter Nea rida ut själv. Tur att hundarna har lågsäsong. 

Jag är lite nervös, det är mycket "oskriva regler" i ett stall med många personer och hästar. Man tar också hand om andras hästar  in/ut-släpp fodring. Komma ihåg vem som är vem, vem som står vart i vilken box och hage... ojoj.. 

 

 

Men det blir nog bra, jag har träffat många av dom och dom är jätte trevlig och har välkomnat oss i gänget!

 

 

Jag tänker tillbaka på säsongen, hundarna har gått hårt. Mycket jakt har det varit både på fältfågel och and. Jakten är det roligaste och tävling/prov kommer i andra hand. Men nu har jag såpass många hundar att Colin kommer bli skolad på ett annat sätt. För henne har jag planer och jag ser en framtid inom prov och tävling och hon kommer inte behöva jagas med på samma sätt. Jag skulle så gärna ha en hund denna gång som jag kan tävla med... Jag hoppas hon är frisk och fortsätter att vara lika skojig. Allt jag gör nu är för att bygga henne inför elit.. Jag tränar inte för nkl utan för elit.. Förstår ni hur jag menar? Såklart har jag delmål, och såklart gör jag inte elitövningar. Men jag tänker långsiktigt... 

 

Jag hade samma tanke med Braith och han var rikigt bra och med honom hade jag haft chansen att gå långt. Men det var på andra plan vi inte fungerade. Allt har sin mening och idag gör han ett fantastiskt arbete hos polisen istället. Han gör nåt stort, han följer våran plan! 

 

 

Jag har inte gett upp om Bean, men i ärlighetensnamn.. Hon är 6år och under dessa två år jag haft henne har hon utvecklats enormt. Men hon har inte grunden som behövs nu för högre klasser..  Jag är så glad att jag köpte henne, men jag insåg nog inte hur mycket jobb det var att ta över en vuxen hund. Men hon är en jäkla fin hund.

Pejla också.. Hon är stabil och genomarbetat, men har inte den där sista sista som behövs för dom stora klasserna. Mycket pga av ryggen och alla skov. 

 

Om inte om fanns :)