Artemissil Gundog

2013-02-05
08:29:00

Klantradårar blir vaktradårar
Igår hände något otäckt. När jag var ute med alla hundarna i gropen så ser jag att Magda ser en hund längre bort, då vänder jag för jag orkar inte hålla koll och platsa alla när Braith är med.
Sen efter några meter får jag en känsla, jag vänder mig om... Och ser en Dobermann kommer i skenande fart rakt mot oss... Herre min gud, mitt hjärta slog.. Jag skyndar mig fram till Braith och lyfter upp honom, kallar in Zäta och platsar honom. 
Dobermannen saktar ner och jag skriker "KALLA IN DIN HUND" jag hör då hur någon rätt långt därifrån ropar.. Men hunden tar istället ett steg till emot oss, jag skriker till igen "ÖHH" Då springer Pejla och tätt efter kommer Magda fram till hunden som är en tik, och blockar den från varsitt håll!
Det har aldrig, aldrig hänt! Magda tycker sånna här situationer är lite smått otäcka och brukar skälla och ställa sig bakom mig, och Pejla brukar inte bry sig alls..
Zäta däremot vet man aldrig, skulle det varit en unghane så kan det vara lite farligt..

Jätte konstig situation, eftersom jag hade Braith i famnen hade jag ju inte kunnat gå emellan vid eventuellt slagsmål..
Tillslut kallar jag in mina tikar och vänder mig om (en chansning) och mina kommer och dobermannen känner nog av stämningen och vänder den med och springer tillbaka, Pejla såg inte trevlig ut och hade nog inte misstyckt om ett slagsmål (det har aldrig hänt heller men hennes kroppsspråk tydde på att hon inte tänkte släppa fram dobermannen..

Mycket olusig situation, mina tjejer har aldrig ens försvarat sig förut när dom själva blivit påhoppade, Magda har alltid gått in bakom mig och några gånger bara stått och tittat när Molly t ex blivit påhoppad.


Jag minns framför allt två händelser, en när Pejla var bebis och det kommer en man med två rottisar, dom drar omkull honom och hans ena tik sliter sig. Molly och Magda bara står snett bakom mig, jag har Pejla i famnen och få lubba sparkar mot rottisen, den var ARG. Och den som hussen kämpde med var ännu argare..

En annan gång kom en schäfer ut från en tomt och bara slänger sig på Molly, Magda står på andra sidan vägen, helt stel och bara tittar..


Jag tror, att Magda nu kände sig trygg med Pejla och hon visste att jag absolut inte kunde försvara alla hundar själv..


Rätt intressant!
 
 
 
Jag har dock alltid varit nöjd med att dom inte tar saken i egna händer, jag är flockledaren och jag är den som ska lösa sånna här situationer. Men igår var jag tacksam över hur alla mina hundar agerade.
 
Hur gör ni? Låter ni era hundar försvara er?
 
 
 

Kommentar:
#1: Anette

Jag har gudskelov klarat mig från den typ av situation än så länge.
Det närmaste jag har varit med om är när min "gammel"hund och dotterns då 2 åriga Kyra på nåt sätt hamnade i en mätsituation och min Tanja ställde sig på tvären mellan de två. Det var så uppenbart att hon ville avstyra något otrevligt. Bägge hundarna bröt sitt stirrande och avvek efter en kort stund.

I somras utmanade Pippi, Kyra vid ett flertal tillfällen där vi ingrep snabbt och bestämt. Nu verkar det lugnt igen på fronten. Pippi är heller ingen bråkstake i normala fall och jag upplevde att hon verkligen inte vill bråka den gången hon blev provocerd av en aussie-tik på lydnadskursen, något som verkligen förvånade mig med tanke på hur hon hanterade Kyra i somras.

2013-02-22 @ 14:02:15
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: