Artemissil Gundog

De vuxna tycker sådär om min "fria uppfostran" av Colin.. Ha ha..... Jag som älskar att fota hundarna måste kanske ta och lära Colin "vänta" eller iallafall "sitt"  Det blir så stökigt annars ;) 

 

Pejla (till höger) vet ännu inte vad som väntar...

Ja men fasen vad härligt, Bönan är nu godkänt på kkl och är nu berättigad att starta ekl på A-prov.  

 

Första såten stod vi uppe på en liten holme, nära skyttarna, fågel regnade ner lite här och var ner på en kortklippt gräsmatta.. Gissa om jag var nervös! Men hon satt på rumpan! Pheew.  Inte den bästa såten för Bean egetligen då hon lätt blir lite kollrig i huvudet av att det är mycket skott och fåglar som faller. Men trots att vi skickades under pågåede skytte (men inte i värsta flogen ska tilläggas!) och på sådana fåglar hon inte sett falla så höll hon huvudet kallt.

Men hade jag startat förra året hade hon inte klarat det. Såt nr 2, så skulle hundarnas självständighet prövas. Vi stod i tät och hög vass, som på en äng av vass, där hundarna enbart fick ljudmarkera då det inte gick att se fåglarna, hundarna såg dom nog inte ens i luften.

Här visade hon att hon är en jäkligt bra jakthund.. Ulf stod i mitten på en uppklippt stig för att ha koll och vi provhundar spreds ut för att kunna ha koll in i skogen osv. Det föll inget hos mig så Ulf kallade oss till honom och Bean fick skickas in i den tjocka vassen på en helt dold apport. När vi hade fått några apporter var där och jakten var avblåst gick vi ett ganska långt eftersök där han ville se att hundarna kunde ta sig ann vass i vattenkanten och ute i vattnet på eget initiativ. Alla provhundarna jobbade likvärdigt och var jätte duktiga!Vi fick sedan gå bort till några av apportörerna som hade sparat (döda)fåglar ut på vattnet i näckrosor till oss. Det var på andra sidan vattnet och ett ganska långt avstånd, jag är urkass på att bedöma avstånd men det var iallafall runt 80m kanske. Jag kan inte styra Bean på ett sådant avstånd och framförallt inte på vatten, så jag släpper i väg henne och lägger på söksignalen och hon drar genast in i vassen på andra sidan och söker av en lång kant och ut kommer hon på en lätt påskjuten fågel som ingen visste fanns. Bra jobbat!

Jag skickar sedan igen, hon går snett så jag väljer att kalla in henne och skicka om. Denna gång blåser jag ett stopp i näkroserna och sedan söksignalen (stopp plus sök betyder sök där, bara söksignal betyder sök däromkring) och då kommer hon med en av dom "utsedda" fåglarna.  

 

Alla provhundarna godkändes, Grattis Marie Duse och Fame, Monicka Söderholm och Vinnie! Vi ses på A-proven :)  Domare var Ulf Göranzon, en mycket bra och jaktlig domare

 

 

Känner att jag blir bättre och bättre på det här med att skriva igen! Kanske ökar suget efter att skriva ännu mer, vi får se.

 

Startade Pejla på A-prov den 10/9 och vi höll oss fint genom grundomgången, hon var lydig och markerade bra, vi lyckades även med en "eye wipe" (även om den senare skulle strykas då första ekipaget fått en dålig anvisning) Sen hamn vi i det där läget "om om inte fanns" våran grupp gick så klart in i en hage med elstängsel, avstängt givetvis.

Pejla hade tur med första apporten som hamnde på våran sida, men sedan var det dags att skicka igenom staketet och det vill hon såklart inte med tanke på att hon fick en regäl smäll för ett par år sedan, hon blev så rädd av den plötsliga smällen att hon drog till och drog upp en kraftig inflamation i onda ryggen - efter det är hon riktigt rädd för stängsel..  Men "om om inte funnits" så hade vi gått riktigt bra då jag hade markerat riktigt bra och hon var lydig. Jag provade att skicka henne, men det syntes på hela henne hur obekväm hon var så jag kallade hem henne och jag tror resultatet blev NC (Non Classified) 

 

 

Återigen för hundrade gången i raden.... bestämt mig för att detta var sista A-provet för henne. Det är för det första ganska dyrt för att åka runt på A-prov för att sedan behöva kalla in pga staket eller dylikt. Förra gången ville hon inte hoppa diken. Hon hade inte längre ont i ryggen med hennes smärtminnen från den tiden sitter djupt rotat i hennes minnesbank. Idag är diken eller andra hopp inget problem, men staket är nåt hon inte kommer kunna komma över. Trots att hon dagligen bli utsatt för det då vi har häst. 

 

Bönan har kkl på söndag, känns rätt okej. Jag är mest orolig för knallning. Men det ska nog gå bra, så länge inget landar för nära, då blir det svårt för henne.

Annars tror jag det borde gå bra, hon är duktig nu på att släppa störningar, det brinner inte huvudet på henne längre. Detta är faktiskt bara hennes 2a säsong på jakt. Visst hade hon jagat någon gång innan jag köpte henne men inte konternuelligt. Och jag testade henne innan jag köpte henne på jakt, men då ställdes det inga krav och då var det injagning. 

 

Hon är en suverän hund, men det är svårt att börja träna en vuxen hund. Hon blir 6år i Januari och jag har i november ägt henne i 2år, på två år har hon dessutom haft 2 valpkullar, hon löper var 4e-5e månad samt haft noskvalster som tog bort flera veckor av träning då hon blev riktigt påverkad, luktsinnet var som bortblåst. Hon kände ingenting!   Så jag är förbannat nöjd med den hunden och hennes utveckling. 

 

Lilla monstret Colin.. Mamma upp i dagen. Nu får jag käka upp mina ord "om jag hade haft Bean från början"  

 

 

En bild som visar Colins personlighet.... "vare nån som sa nåt?" 

 

Jag är så nöjd med alla Bönans avkommer, både dom från mig och kullen som Maria hade på henne..   Snart har Armékullen första valpträffen, det ska bli så kul! Jag ser verkligen framemot den! 

Mycket vass, lite såriga ögon och näsor men annars är det inget värre än så. Vi apporterar ungefär 1-2gånger i veckan nu i början på säsongen, det kommer mattas av lite mer framåt snart.

 

Colin hänger med och minglar mellan såtarna, hon hittar lite änder som jag gömt, och hon blir så stolt :) Jag passar då på att blåsa närsök när jag ser att hon får vittring. Hon är så fin och lilla trollungen blir mer och mer tillgänglig. Hon får följa med på allt jag gör, hon är mycket ensam utan dom andra för att hon ska bonda med mig.