Artemissil Gundog

 

 Meadowlark grabbarna! Jerka (t.v) är här på besök några veckor, Braith (t.h) brevid

Igår var, vad jag tror sista andjakten för säsongen. Ett nytt jätte trevlig och mysigt ställe. Det var genom Cattis (med Coffey), en kontakt hon fick när hon handlade vapen! Hehe lite roligt.

 

Det föll inte så mycket fågel för det fanns inte så många kvar, två dagar innan hade dom rekat och då fanns dom. Men på två dagar hade över 150 änder styckit. Lite trist, men vädret var kanon! Trevliga skyttar och ett fantastiskt fint ställe som jag gärna kommer tillbaka till. Vi var inte bara apportörer utan vi var även stötande igår, våra hundar jagar ju inte levade fågel så dom var en anning chockade när vi sprang runt och stötte upp haha! Det var dock kul att se att även Pejla, Pinsessan kan släppa på prestigen ibland ;) 

 

Jag hade Braith och Pejla med mig, Braith har verkligen fattat det här. Han håller sid vid min sida hela tiden (dock var det väldigt slarvigt igår eftersom vi stötte också!) under skyttet och även när Pejla skickas. Men när jag släpper dom på eftersöket så drar han i väg helt på egen tass och finner fågel! Duktiga lilla kille.

 

Här sitter dom och väntar på att få komma ut på kvällssträcket

Liten kille fick komma ut på lite ensamtid.. Han är en helt annan hund när han är själv, klart det är lite ovant att inte ha "syrrorna" med sig. Han blir lite mer försiktig när han är ensam tror jag, eller mer uppmärksam på mig kanske jag ska säga.. Fast iofs, enda gången han är ensam med mig är när vi ska träna hehe

 

Jag gjorde några närsöksövningar, likande som jag och Jenny gjorde igår. Han fick också linjetag, jag la 3st dummysar på en stig med långa mellanrum, innan jag skickade så kastade jag i väg en boll i en tät buske strax till höger om oss. Skickade på linjetagen, backade sedan och skickade på bollen. Vilket minne han har, han är väldigt följsam på min hand, han tittar dit jag pekar.

Vi gjorde också några ingångar (vi tränar detta för sig och apporteringen för sig!), och jag tror jag kan ha hittat något som fungerar! Han ska lämna av framifrån och sedan gå runt mig på höger sida och sedan komma upp på väster sida i fotposition. Han hoppar inte och han hamnar i rätt position direkt..

 

Avslutade med med bus och stoj! 

 

Jag är lite konfundersam på hur jag ska göra med avlämningarna eller hela inlevereringen och hur det ska vara efter han lämnat av.

Han är så stutsig och hoppig, jag hade en tanke på att han skulle sitta framför och lämna av, men nä känns inte bra, jag hade också en tanke att han skulle lämna av från sidan, det fungerar bäst för honom men känns inte bekvämt för mig, okej men lämna av framifrån och sedan sitta ner framför innan "sida" kommando, eller helt enkelt lämna framifrån och sedan gå in fot. Men han stutsar så när han går in fot.. Så jag håller på att testa om jag kan göra något annorlunda, enklast vore att korrigera honom, men det vill jag inte göra... 

 

Igår träna vi iallafall "håll fast" hemma i köket, han är lite lös i greppet på stora dummys

 

 

 

 

Ja igår kom Jenny och Oban, lite senare än vad det var tänkt pga stul på hennes jobb. Än en gång blir jag imponerad över hur ni som jobbar dagtid/heltid pallar av att träna så mycket som ni gör? Och i den här årstiden? En period för 2år sedan så arbetade jag ihop med Kenny och när vi kom hem från jobbet var ju jag helt slut. Jag orkade inte ens promenera, utan jag cyklade nästen varje dag efter jobbet med hundarna.

Nu var ju dom med på jobbet så dom fick promenad på lunchen, när det var ljust.. Men när vi kom hem var det ju mörkt och man ska hinna städa, laga mat, diska, umgås med dottern.. Tur vi var två... 

Så sumasumarum, jag hade aldrig pallat träna hund så här om jag arbetade heltid. Eller så är jag bortskämt? Jag har bara arbetat kvällar och nätter i 5år (utom den korta perioden ihop med kenny)

 

Iallafall när vi kom ut till ängen var det mörkt.. Vilket inte gjorde så mycket egentligen, vi gjorde närsök och för att se hundarna hade dom lysande halsband och så stod en av oss vid sökområdet för att slänga ut boll när föraren tyckte hunden hade sökt klart.

Vi började med att bygga upp ett område med markering först som hunden fick hämta sedan skicka vi till samma område igen, sedan nästa ställe så droppa vi två bollar så dom fick vinst i första skicket och sedan skicka vi igen när det var tomt, tredje stället var helt utan retning alls.

 

Oban är föresten välkommnad i flocken - Pejla lekte med honom igår. Efter att hon försökt döda honom och han backade, då var han godkänd :) Grattis Oban till platsen i gänget hehe

 

 

 

Yäpp, när det regmar på vanliga promenader är jag gjord av socker och smälter när jag blir blöt... Jag lovar! Så jag gå till närmsta skog och ställer mig under ett träd, och duktiga hundar som man har så sysselsätter dom sig själva. Magda, Zäta och Braith spinger runt runt runt och har dragkamp om allt dom hittar, leker kull eller annat skoj, Pejla tycker det är fantastiskt kul att gräva hål som hon sedan kan gräva ner saker i och sedan "hitta" dom igen.... Vilket får mig att tänka på en insident förra sommaren på båtklubben. Pejla hade omsorgsfullt grävt ett hål i gräsmattan, mycket nöjd var hon.. Mitt på gräsmattan.. När jag sedan sätter mig ner brevid hundarna kommer det en familj, dom hade med sig farmor eller nåt, och tror ni inte farmor trampar rakt ner i hålet och ramlar omkull.. Herregud kalabalik.. Jag spelade ju dum som ett fån "men herregud vad hände?" "Ett hål? Där? Fy så otäckt det måste vi fixa, på engång"  

 

Joråsåatte........ (Jag ska tillägga att jag varken sett när hon grävt hålet eller själva hålet när det var "klart" men jag fattade ju.. Direkt) 

 

 

Här är iallafall Braith idag, han står och retar Zäta med en handske som han vet att Zäta väldigt gärna vill ha...

I fredags var jag funkis på Dalarö provet (aprov) jag hade med mig Pejla och Braith. Han har innan bara varit med på eftersök men i fredags fick han sitta med även under skyttet. Han är en så stabil kille att jag ansåg att det skulle gå bra.

 

Det var också tackjakt så första såten var "vanlig jakt" på stället där vi stod. Och sedan gjorde vi eftersök, jag och Lena med våra jyckar. Tror vi var kvar 3timmar.. Braith var lugn vid min sida, han små gnydde faktiskt lite mellan flogen, när det blev för lång väntan innan det hände nåt. På eftersöket så var han riktigt riktigt duktig, han tog inte rygg på Pejla eller dom andra hundarna utan han körde sitt egen race och kom in och checkade av mig då och då, annars så rusa han omrking.

Han hittade inte så mycket, någon enstaka sådär. Men jag tycker att han var riktigt duktig ändå, han täckte av mark, han var både i vatten,vass och skog på egen tass.

 

Pejla jobbade riktigt riktigt fint och jag tappade räkningen på hur många hon hitta. 

 

Sista såten så satt Braith helt tyst, även mellan flogen. Nu hade han hajat vad det handla om. På eftersöket hitta han snabbt två änder.

 

Pejla gjorde en förbannat bra grej, jag och Lena såg en skammad som gick ner på andra sidan skogen. Shit tänkte vi. Den blir inte lätt att hitta.. På eftersöket sedan så stod jag och titta på Lena som dirigera ut Brave på en skammad på vattnet. Riktigt riktigt bra arbete av den gamla gubben, bravo! Medans jag stod och tittade beundrat så såg jag ju att Pejla hade stukigt i väg, jag vänder mig om och tittar efter henne, vart kommer hon i från om inte från skogen? Jojomen. Hon hade också sett den skammade som gick ner på andra sidan skogen under skyttet. Fan då blir man varm...

 

 

Det regnade och var svin kallt i fredags, men fy bubblan vilken bra dag. Man ser rutinerad hund och orutinerad hund. Pejla håller span, och Braith kollar på nåt helt annat hehe

Igår var en sån däringa skön höstdag igen, lite små kylig men vad gör det när solen väl lyser? =) Jag tog med mig trion ut, bollar och bollkastaren.

 

Dom fick några bollmarkeringar var, jag skickade dom rakt in i skog/växtlighet så det var enbart dolda nedslag. Det var lite för svårt för Braith med bollar i sån här växtlighet, men igår eftersom alla var med så - hitta dom inget, så skickades en annan hund. Snopet! 

 

Jag går omkring lite grann på rosa fluffiga moln. I lördags åkte jag och familjen ner mot Småland, på kvällen hem till Ninni och Jonas för lite trevlig samvaro, dom har Braith syster Gin. Kul att se henne, kan dock konstatera att dom är som natt och dag och att dom är helsyskon är svårt att förstå hehe. Jag skulle gärna låna lite av henne energi och stoppa i Braith i vissa lägen och jag tror dom vill låna lite lugn och fokus från Braith  ;)

 

Tidigt söndagmorgon gick jag och Pejla ner och käka frukost på hotellet, sedan vidare hem till Janne och Birgitta Staflund Wiberg. Vi samlades ett gäng och styrde sedan kosan mot Skåne. Det var en kurs dag och lära om A-prov - i skarpt läge.

 

På förmiddagen var det andjakt, och Pejla fick börja med en dirigering åt motsatt håll från där allt vilt rasade rakt bakåt in i ett buskage kanske 150m. Jag fick inte ut henne på så som jag ville så eftersom att de var träning så kallade jag hem och skicka om. 

 

Utan att skryta var också det den enda gången jag behövde ta hem henne och skicka om - på hela dagen!

 

På eftermiddagen var det rough shooting och två drev på rapphöna - Premiär för både mig och Pejla. Fyfansen vilken kul jaktform, och se hur spanielhundar jobbar, som små illrar!

 

 

Även här visade hon att hon är fullt styrbar och sätter på näsan och jobbar självständigt och hon fann alltid det hon sökte efter.

 

Det finns så klart alltid saker som kan bli bättre och det är att jag vill ffa att sido-kommandona ska bli längre OCH vikten av en bra söksignal. Hon drar ner tempot och stoppar ner näsan i backen men jag vill hålla henne ännu tightare och lugnare, jobba jobba jobba!

 

Både Birgitta och Janne sa att vi helt klart är redo för att gå ut och starta på A-prov! Kom även fram en skytt till oss efteråt som fråga hur jag tyckte att det hade gått. "Bra sa jag, jag är väldigt nöjd" "Det ska du vara" sa han, "hon jobbade jäkligt fint där ute, bra jobbat!"

 

 

Blev tyvärr inga bilder igår, för vädret var inte jätte kul, blåste rätt mycket och smådugga.. Känslan när jag åkte hem igår var att min hund är värd sin vikt i guld. Nu kan det bara bli bättre och bättre och ju mer jaktlig erfarenhet hon får, desto säkrare kommer både hon och jag bli.

Det är en svår balans att ha en hund som är super lydig och samtidigt att få dom jobba självständigt.. Man måste tänka till många gånger och släppa lite.

 

 

Hade det varit en tävlig igår hade vi pga av första fågeln inte blivit godkända, och vissa apporter kunde ju vara snyggare.. Men hade det inte varit just för första fågeln hade vi åtminstone gått till pris :) 

 

 

Kände mig pigg och full av energi imorse och då passar det rätt bra att komma igång med träningen igen efter 3veckors uppehåll.

 

Hoppade i träningskläderna och snörde på mig skorna och i sällskap av Zäta och Pejla begav vi oss ut.. Jäklar var bra det gick, musik i öronen och jag bara sprang. 5,68km på dryga halvtimmen, det är inte illa pinkat enligt mig själv! 

 

Nästan så jag vill ut på en tur till lite senare, men med tanke på mina kassa vrister är det nog en dum idé. 

 

Tog med mig dottern ut igår, hon fick agera "förste kastare och utläggare av apporter" :) Braith fick massa kluriga apporter, minnesmarkeringar och linjetag där han skulle springa emellan de andra hundarna. Killen har riktigt riktigt bra minne! 

 

Pejla fick nästan bara "dolda" linjetag, med Braiths markeringar som störning. Vilket hon inte störs ett dugg av, hon är ju rätt smart och fattar att just sånna apporter är bara just störning. Däremot så har hon börjat att hitta egna mål, efter ungefär 50-60meter så är det som att hon kommer på "aha men här måste det vara".  Hon springer rakt förbi gamla legor (även boll legor) men helt plötsligt så har hon bestämt sig för vart hon tror att det är.

Hon är sedan väldigt lätt att få därifrån. Hon tog alla tecken vidare, klockrent. Men det var nästan samma på alla linjetag. Så Nea fick lägga ut två apporter istället eftersom jag visste att första skulle bli lite joystick och inte bara ett rätt och slätt "ut" 

 

Idag, synliga långa linjetag, inget krusidullande... 

 

Doteret

Förra veckan var en bra vecka lite träning och lite jakt och härliga promenader.

 

Fredagens jakt var kall hälsar Pejla, jag har aldrig sett en hund frysa så mycket man förstår verkligen innebörden av att hunden ska ha bra päls när man ser sånt.

Jag fick snabbt upp hennes temp igen genom att låta henne jobba i vassen och efter ett tag gick hon både ut frivilligt och kunde skickas ut i vattnet igen.

Fick några hyfsat fina dirigeringar som såklart kunde varit rakare, men hon lydde och gick förbi döda fåglar på vattnet så jag är nöjd ändå.

På eftersöken gick alla hundar tomma och det är ju visserligen bra för fåglarna, men trist för hundarna. Men Anna Werner la ut en fågel till Pejla i ett av områdena hon eftersök flera gånger, jag skickar dit på en dirigering och hon tvärnitar på stoppet och går ner och jobbar på söksignalen, hon damsög marken och hittar fågeln.

 

Riktigt fint sa hon.. Tack =) 

 

 

Anna har Pejlas halvsyster Maxie, dom har samma mamma, Searover Kits Pim. Maxie är strax 2år och detta var hennes första jakt. 

 

"Du hjälper väl mig syrran?" Ser det ut som om Maxie frågar Pejla

Pejla och jag var ute förut och gjorde långa linjer, hon fick se nästan alla utlägg fast från en helt annan plats än där i från jag skulle skicka henne. Terrängbyten såsom, gräsmatta,grusväg,diken och skog ingick...

 

Full av energi och arbetsvilja! Matten tabbade sig några gånger och skickade lite tokig men gör om gör rätt, morsan! 

 

Idag gick vi till gropen för lite enkel fysträning, upp och ner för backar.. Mest jobbigt för matten tror jag iofs

 

Hehe kolla vad Zäta tar i!!!