Artemissil Gundog

Ja visst, för trenden den senaste tiden här bland inläggen har ju varit positiva och skrytiga liksom. Och jag är en trendbrytare så därför ska jag istället för att låtsas som om det inte hände, skriva om det - diskvalificeringen, nollan. I debuten i Ökl..

 

Provet var okomplicerat och tydligt, såklart små svårigheter också. Men genomgående omkompicerat. 

 

Jag var inte nervös, alls faktiskt. Jag var hyfsat övertygad om att hon åtminstode skulle gå till pris, framförallt efter att jag hade sett provupplägget. Jag sa det, eftersom att det är så "enkelt" så är det något annat som går fel, byte av apport eller något annat löjligt...

 

 

 

Först en enkelmarkering bakom ett litet stenrös i en liten sluttning, det gick ju bra. Sedan en dirigering utan skott över en äng och 5meter upp i skogen, hon springer direkt dit, rak linje och däruppe släpper jag henne lite föör mycket, men hon får in den rätt snabbt (jag har blivit hjärtvättad, LÅT HUNDEN JOBBA I FRED!!! haha men efter provet så frågade Anita varför jag inte gick in och styrde upp henne hehe jaja) När Pejla greppat dirigeringen så sköts en dubbel till parhunden, sedan byttes vi. Pejla får in sin första markering direkt, den andra får hon söka lite efter men fortfarande godkänt (det var kråkor som kastades i skuggan med bara några meters mellanrum)

 

Sedan var det söket, en jätte litet sök i öppen terräng i skogen. Pejla flyger ut, poff poff poff kommer in med viltet snygg och prydligt, lite för lätt.. Hon kommer sedan med en kanin i galopp tillbaka till mig, tvärnitar.. spottar ut kaninen och är på väg emot en and.. Jag hinner stoppa henne och ta in henne... Jag bara vänder mig om mot Anita och så skrattar jag.. Skithunden! Hon skulle alltså BYTA från kanin till and och det är ajabaja! Jag var riktigt chockad.... 

 

Men jag fortsatte endå för min parkamrats skull. Vi gick till vattnet, en vattendirre genom lite vass och simma över till andra sidan och där låg det änder, lätt och smidigt.. Hon tar landvägen tillbaka, Anita sa aldrig något o det så jag tror inte det hade spelat någon roll, hon tog ju snabbaste vägen hem.

Sedan en enkelmarkering på vatten, hon behövde konstigt nog en liten puchning för att ta hoppa i men den spikar hon ju..

 

Jahapp, det var det det.. Jag tror inte detta kommer hända igen, i vuxen ålder har hon inte haft sånna här tendenser, och speciellt inte med vilt.. Jag hoppas det var en engångsgrej.. Jag har inga undanflykter eller bortförklaringar, det är som det är.

 

 

Haha jag smsa med Ingela som har Pejlas mamma Pim, det enda hon sa var "Vad kul att även Pejla kan vara busig" 

 

 

På´t igen bara!