Artemissil Gundog

Det går långt mellan gångerna.. Men det är ju ändå vinter och lågsäsong för mig. Jag passar på att jobba och hundarna får mest promenader.  

Jag tränar inte Colin när det är snö ute, snön fastnar på dummysarna och avlämingarna blir då slarvigare än vanligt. Men nu är det snöfritt och då gör vi lite små saker då och då.

 

Vi tog ett stort steg framåt för någon vecka sedan, hon visar att hon har huvudet med sig och är redo för lite utmaningar. Vi bygger förtroendet för linjer, långa minnes eller kortare lite "dolda". Med dolda så menar jag att det räcker med att hon lämnar min sida och springer ett fåtal meter så får hon syn på en dummy (som står uppställd!). Jag bryr mig inte om linjen är rak eller så, det kommer sen.

I det här skedet är det viktigaste att hon har förtroende att gå, utan direkt retning.  

Men, man måste tänka på hur man går. Går man med hunden i linjen som man ska skicka i så är det viktigt att man går rakt, runda ej diken eller vattenpölar, is.. eller vad det nu kan vara. För det är troligt så att hunden kommer gå där du har gått, och vi vill ju att hundarna aldrig ska se hinder, rundar dom saker nu för att dom fått göra det, så kommer dom gör det som vuxna, och då kommer dom helt i fel linje och kanske fel i vind och då kan det vara svårt att få tillbaka dom sen.

 

Jag gör på två sätt, aningen går jag linjen med henne eller så får hon vara med att se utlägget men vi skickar från en annan vinkel.

Är det helt synligt, dvs jag har gått linjen med henne så ser jag till att det är bökig terräng, upp och ner, diken eller annat bökigt.. Jag vill att hon ska susa igenom allt sen.  

Skickar jag från annan vinkel så är terrängen lite snällare och kortare avstånd. Krångla inte till det. 

 

 

Igår var Pejla med ut när jag tränade med Colin.. Jag byggde upp ett närsöksområde till Colin, när området va välkänt och dragningen stor, så kastade jag en markering till Pejla på ett annat ställe. När Pejla hämtat den så gick jag lite närmare närsöksområdet och skickade dit Colin igen. Hon spriger rakt dit.. Men man ser att Pejlas område stör, hon springer runt i området men använder inte riktigt näsan.. Efter en stund så kastar jag ut en dummy som hon inte ser i området och hon hittar den och blir såklart jätte glad.. Det är viktigt att kunna släppa störningar. 

Det har vi precis börjat med. Vinkeln var stor, närsöksomårådet är "kl12" och Pejlas markering "kl18". Det blir dock extra svårt när det är en markering som kastas. Hade jag skickat Pejla på ett linjetag hade det troligtvis inte stört Colin alls. Pejla är perfekt att ha med vid unghundträning. Hon är så lugn och lydig, hon bara är där utan att vara i vägen. Morsan Bönan är lite mer PÅ och är som en unghund själv :P 

 

 

Det är så himla kul att träna unghundar.. Tänk att allt det jag gör nu, gör henne till den hon blir sen. Unghundar är så okomplicerade (oftast) och härliga. Fulla av entusiasm och glädje. Allt är kravlöst. Det handlar om uppbyggnad och arbetsglädje. Våran relation stärks.. Colin har fullt med självförtroende och har helt den rätta attityden till arbete. Hon är flamsig och tramsig också.. Precis som en unghund ska vara! 

 

 

Efter så gick jag ut med Bean och Pejla och gjorde det riktgt svårt och omständigt, vilket dom löste fint. Bönan blir nästan bättre när jag varit ute med någon annan innnan henne. Med henne var fokus på rakt "ut/bakåt" oavsätt vad. Pejla är en perfekt sparring hund och får hämta alla störningar.  

 

Vips så hade 3timmar gott! Sedan efterföljande promenad med alla fyra och sedan var alla nöjda för en slapp fredagskväll hemma i soffan!