2013-08-12
08:33:22
Man tränar på saker som funkar och är kul
När det kommer till att träna saker, så tränar man ofta minst det man behöver träna mest. Med Pejla så tränade jag mycket fotgående och sedan mycket dirigering och stoppsignalsövningar, varför? För att det funka och var rolig..
Men Braith, jag tränar sällan fotgående, men jag tränar positioner och förflyttningar, varför? Jo för det går bra och han tycker det är roligt. Fotgående-träning är som en söndagspromenad.
Han går där han ska, vid sidan. Han luktar inte i backen eller blir störd av annat. Men han går lite bakom, uttråkad. Jag har testat att ha extern belöningar eller dragkamp, men det spelar ingen roll, efter första steget så hamnar han lite bakom och "bara går".
Men samtidigt, i skarpt läge lär han aldrig gå där "bak", och egentligen är det ju bra att fotgåendet är avslappnat. Jag saknar dock kontakten mellan oss i fotgåendet, jag saknar att han går där för att han vill vara där med mig.
Dags att ta tag i våran kontakt lite granna! Det är dock svårt utan störning. Störningen jag kan fixa själv är han ju så van vid.
Har blivit medlem i en grupp på Facebook som ska ha lite unghundträffar. Och kanske kan jag anmäla mig som åskådare när Lena åker på kurser med Pirat också!
Tänker inte titta, jag täääänker inte titta
Kommentera inlägget här:
