Artemissil Gundog

Idag plocka jag med mig 3st mini dummys ut på promnenaden. Tänkte jag skulle kasta lite kluriga markeringar åt tjejerna.

 

 

Pejla har aldrig haft någon jätte super markeringsförmåga, men tillsammans så tränade vi mycket på det. Jag tycker den blev bättre. Till hennes stora fördel är hon samlad och har en mycket bra näsa med sig oftast. När hon nu blev äldre och vi började med dirigeringsträningen mer på allvar så gick det rätt fort att få henne förstå vad jag menar. Hon är väldigt lydig. Det är ju jätte kul! Så jag förstörde hennes markeringsförmåga.. Jag började hjälpa henne för mycket eftersom att det är kul att se hunden låta sig styras..

 

Ånger? Big time!

 

Så nu försöker jag städa upp efter mig, men nu till en börjar så har hon ju både stannat upp där ute och "bett om hjälp" och kommit in tom och vill bli skickad igen. 

 

Det går bättre och bättre!

 

Idag var min plan att kommer hon in tom så skickar jag Magda och Pejla går då miste om sin apport! 

Ett väldigt bra pass! Pejlas markeringsförmåga har nog aldrig varit så kass som idag *skratt* men det var ju faktikt inte det jag tränade! Jag är så nöjd över att hon endast enstaka gånger stannade upp där ut och "fråga" jag igorerade det och väntade ut henne och hon började då jobba igen, inte en enda gång gav hon upp och kom in tom.

Det var mycket spring i benen på fröken idag men jag lät henne springa, både vint och brett och ibland helt fel. När jag var nöjd så kallade jag in och skickade Magda ist.

 

 

När man går hem sen efter ett sånt här pass, där man känner sig nöjd, inte bara över hunden utan även sig själv mår man så bra. Solen lyste till och med idag! Man går där och små ler. Då tittar Pejla upp på en ibland med sina bruna ögon, viker öronen bakåt och viftar lätt på svansen och söker min blick.. Då slår den en hur lycklig lottad man är.